Recension: Man’s Search for Meaning – Viktor Frankl

Frankl skriver att om det inte varit för hans personliga intresse för psykologi hade han aldrig kommit ihåg/lagt märke till hur avtrubbad han och andra blev i lägret. De upplevde de absolut mest hemska saker, men kunde knappt bry sig mindre då de bara kämpade för att överleva en dag till.

Frankl skriver även att han inte direkt brydde sig om fysisk misshandel av vakterna. Men däremot tog han väldigt illa upp när han blev behandlad/tilltalad mer som ett djur än en människa av en vakt. Vakten orkade inte säga åt honom/slå honom för att han tog en liten paus i arbetet. Utan vakten tog istället lekfullt upp en sten och kastade på honom.

The salvation of man is through love and in love – Var en insikt Frankl fick, att även den som har inget kvar i livet kan uppleva ”bliss” (nån sorts upplyst/vara i nuet/eufori känsla)

Det var också en del som upplevde allt starkare spirituell utveckling i lägret. De uppskattade konst och naturen som aldrig förr. De insåg skönheten i t.ex. naturen på ett sätt de aldrig gjort förut.

De flesta fångar hade sin ”identitet” förankrad i externa faktorer, deras yrke, status, tillgångar etc. Och de ”förlorade allt” och hade svårt att anpassa sig. Det man behöver är att basera ”sig själv” på interna faktorer. En grej som hände var att vissa capos blev riktigt ”självsäkra” då de hade en ”hög” titel i lägret. En vanlig fånge sa en gång om en capo ”Oj jag kände den mannen när han bara var VD på en stor bank, tänk att han kommit så mycket längre/lyckats i livet nu!”

Angående att utvecklas spirituellt som en del gjorde sa Frankl att det ofta är just sådana extremt jobbiga och hemska förhållanden som ger en chans till att utvecklas spirituellt bortom sig själv. Att uppleva och stå ut med lidandet på ett värdigt sätt kan vara en sorts spirituell träning.

Det finns nog inget i livet som kan få en att stå ut med avskyvärda förhållanden lika effektivt som vetskapen av att det finns mening i ens liv. Nietzsche: He who has a why to live for can bear almost any how.

Logotherapy sees in responsibleness the very essence of human existence.

Man kan hitta en mening med livet genom lidande. Exempel, en mans fru dog och mannen var oerhört olycklig. Frankl hade terapi med honom och sa: Om du hade dött istället för din fru, hur hade HON mått då? Då insåg mannen att frun skulle ha lidit enormt mycket, kanske även mer än honom. (de var oerhört tajta). Då insåg mannen en mening med sitt lidande, nämligen att hans fru slapp situationen. MEN lidande är inte nödvändigt för att hitta en mening med livet. (man måste alltså inte sitta i ett koncentrationsläger…)

Det är ett problem i dagens samhälle att man ”ska” vara lycklig. Är man då olycklig (av kanske normala anledningar) blir man ännu mer olycklig eftersom man är just olycklig…

En negativ person tar ner dagarna från sin kalender med sorg, eftersom tiden rinner honom ur händerna. En bättre inställning är att fylla dagarna med mening/vettiga saker, ta ner dagen från kalendern och kanske göra några anteckningar om vad man gjort, för att sedan fint förvara den med stolthet och glädje över allt man haft möjlighet och tid att uträtta och åstadkomma! Han är inte ledsen för att han blir gammal eller avundsjuk på de unga, för han har levt sitt liv. Javisst, de unga har möjligheter, men han har verkligheter som hänt. Saker han uträttat, kärlek och älskande samt även lidande han genomgått. Och han är mest stolt över sitt lidande då det ej kan dra till sig avundsjuka.

Frankl hade en patient som svettades mycket bland folk och även hade en rädsla för detta. Frankl gav rådet, försök imponera på folk genom att svettas extremt mycket! Detta gjorde att mannen slutade svettas så mycket. Människan bestämmer exakt i varje stund hur hen ska vara och agera. Varje människa har friheten att förändras när som helst. Som exempel en genuint ond doktor på ett mentalsjukhus i Wien som utförde onda saker. Han var efter kriget i ryskt fängelse och där han var helt osjälvisk och gjorde allt för att ta hand om och hjälpa sina fängelsekamrater. Det visar att man kan förändras hur mycket som helst och när som helst.